tisdag 30 september 2008
Back on track
Yes you heard me, IM BACK & IT FEELS FUCKING GOOD !!! Äntligen är jag tillbaka på min kära blogg, och jag kan inte beskriva hur skönt det känns. Nu kan ni återigen ta del av mitt crazy berg och dalbana till liv. Oavsett om jag nu är ARBETSLÖS och bara låter dagarna passera förbi, så kan jag garantera att det sker mycket ändå.
Ja då är ju frågan varför jag stängde av bloggen från första början. Svaret är att jag behövde egentligen skriva av mig här. Men under den här lilla perioden så har det skett en hel del förändringar i mitt liv. Vilket gjorde att jag behövde komma bort från allt under ett par dagar. Bara gräva ner mig och verkligen fundera på vad jag vill just nu.
Sen så har vi det andra. Ja, jag är arbetslös och det känns fucking underbart. Det är så skönt att bara vakna när jag vill, sova när jag vill. Göra vad jag vill när jag vill. Jag har jobbat sen 14 års ålder. Samtidigt som jag har haft plugg, sen så blev det bara jobb. Min kropp sa ifrån för ett bra tag sedan. Men hjärnan övertygade kroppen till att fortsätta. Nu har hjärnan också lagt av haha. Så nu är både kropp & hjärnan utbränd. Vilket har resulterat till mig beslut att inte jobba dem kommande månaderna. Jag behöver vila. Men helt arbetslös är jag inte. Utan jag har en vän, en vän jag alltid kan lita på och som jag vet alltid ställer upp. Som har givit mig ett extra jobb i hennes kära klädbutik. Jag vill bara tacka dig och du vet att jag älskar dig <3
Ja då är frågan hur det kom sig att jag blev arbetslös? jag hade ju ett fantastiskt jobb. Man kan säga så här, med raka ord, sanningen, och den är då att jag var helt enkelt för kvalicerad för mitt arbete. Visst låter det sjukt? men jo så sa min chef faktiskt MEN nu kommer det där ordet MEN in i bilden. Jag var för grym för mitt arbete. För jag var ärlig och körde ett ärligt spel. Jag visade vad jag gick för och det sved i andra. Som skulle ta åt sig all ära för MITT arbete. Som trodde att dem kunde utnyttja mig. Dem kände att jag var för stark och i Sverige så ska ju alla vara lika och bla bla bla. Men jag sa ifrån. Och det roliga är ju att dem själva visste om att jag var bättre. Det var ju därför dem frågade mig om jag fortfarande kunde slicka deras rövar då det passade dem. Men jag har mer stolthet än så. Det var bara synd för jag älskade människorna runt om på jobbet. Men dem jag jobbade med var dem falskaste och vidrigaset människor jag träffat på. För då jag sa ifrån, kom dem inte med en bättre förklaring en denna " du har för höga klackar, det ser billigt ut " jaha hur ska jag tolka det då? Att jag är en hora i mina klackar? Eller eller eller att jag drar för mycket uppmärksamhet i mina otroligt snygga högklackar som dem ALDRIG skulle ha råd med eller kunna gå i. Att alla kollade på mig när jag gick förbi, och jag fick all uppmärksamhet. Sådan uppmärksamhet som sved i andra? Vilket har gjort mig ännu säkrare på min catwalk haha. Ja det var den bästa ursäkten dem kunde komma med. Så nu kan jag ju säga att jag känner mig kränkt och diskriminerad på min arbetsplats. Men vet ni vad, jag är starkare en så. För jag vet att jag är bättre en ni. Jag kör alltid ärliga kort på bordet. Jag trycker inte ner på andra för att jag ska må bättre. Och och och...jag slickar ALDRIG röv. Jag VET vem jag är, och vad jag går för.
Så nu kära vänner, har ni en liten aning om vad som sker i mitt liv. Jag såftar för fullt och njuter av varje sekund som går. And i fucking LOVE it. And it feels good to be back on track.
Ja då är ju frågan varför jag stängde av bloggen från första början. Svaret är att jag behövde egentligen skriva av mig här. Men under den här lilla perioden så har det skett en hel del förändringar i mitt liv. Vilket gjorde att jag behövde komma bort från allt under ett par dagar. Bara gräva ner mig och verkligen fundera på vad jag vill just nu.
Sen så har vi det andra. Ja, jag är arbetslös och det känns fucking underbart. Det är så skönt att bara vakna när jag vill, sova när jag vill. Göra vad jag vill när jag vill. Jag har jobbat sen 14 års ålder. Samtidigt som jag har haft plugg, sen så blev det bara jobb. Min kropp sa ifrån för ett bra tag sedan. Men hjärnan övertygade kroppen till att fortsätta. Nu har hjärnan också lagt av haha. Så nu är både kropp & hjärnan utbränd. Vilket har resulterat till mig beslut att inte jobba dem kommande månaderna. Jag behöver vila. Men helt arbetslös är jag inte. Utan jag har en vän, en vän jag alltid kan lita på och som jag vet alltid ställer upp. Som har givit mig ett extra jobb i hennes kära klädbutik. Jag vill bara tacka dig och du vet att jag älskar dig <3
Ja då är frågan hur det kom sig att jag blev arbetslös? jag hade ju ett fantastiskt jobb. Man kan säga så här, med raka ord, sanningen, och den är då att jag var helt enkelt för kvalicerad för mitt arbete. Visst låter det sjukt? men jo så sa min chef faktiskt MEN nu kommer det där ordet MEN in i bilden. Jag var för grym för mitt arbete. För jag var ärlig och körde ett ärligt spel. Jag visade vad jag gick för och det sved i andra. Som skulle ta åt sig all ära för MITT arbete. Som trodde att dem kunde utnyttja mig. Dem kände att jag var för stark och i Sverige så ska ju alla vara lika och bla bla bla. Men jag sa ifrån. Och det roliga är ju att dem själva visste om att jag var bättre. Det var ju därför dem frågade mig om jag fortfarande kunde slicka deras rövar då det passade dem. Men jag har mer stolthet än så. Det var bara synd för jag älskade människorna runt om på jobbet. Men dem jag jobbade med var dem falskaste och vidrigaset människor jag träffat på. För då jag sa ifrån, kom dem inte med en bättre förklaring en denna " du har för höga klackar, det ser billigt ut " jaha hur ska jag tolka det då? Att jag är en hora i mina klackar? Eller eller eller att jag drar för mycket uppmärksamhet i mina otroligt snygga högklackar som dem ALDRIG skulle ha råd med eller kunna gå i. Att alla kollade på mig när jag gick förbi, och jag fick all uppmärksamhet. Sådan uppmärksamhet som sved i andra? Vilket har gjort mig ännu säkrare på min catwalk haha. Ja det var den bästa ursäkten dem kunde komma med. Så nu kan jag ju säga att jag känner mig kränkt och diskriminerad på min arbetsplats. Men vet ni vad, jag är starkare en så. För jag vet att jag är bättre en ni. Jag kör alltid ärliga kort på bordet. Jag trycker inte ner på andra för att jag ska må bättre. Och och och...jag slickar ALDRIG röv. Jag VET vem jag är, och vad jag går för.
Så nu kära vänner, har ni en liten aning om vad som sker i mitt liv. Jag såftar för fullt och njuter av varje sekund som går. And i fucking LOVE it. And it feels good to be back on track.
// N
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
