Sliten

Nu är jag hemma. Sliten och trött som fan. Kämpar jag mig in genom dörren och slänger mig på min säng. Jackan är fortfarande på. Jag blundar ögonen och min telefon ringer. Min kära baby och jag blir så glad. Han frågar fint hur dagen gått och jag säger bara " åt helvette " Jag är så trött. Men då livar han upp lilla mig genom att berätta att han köpt biljetter till Nice idag. Till oss. Och då kan ni bara tänka er vart mitt smile går. Jo ända upp till öronen. I slutet på maj drar vi till Nice och Monaco och ska äntligen på vår resa vi så länge pratat om. Vi ville bara utomlands, men vart visste vi inte. Så suprise suprise för min del då. Och nu kan jag berätta att jag är ööveeeeer glaaaaaaad !!!! Allt blir bara så bra. Äntligen. Vi behövde en break out ifrån allt som skett runt om oss. Och minst inte efter flytten och allt runt det. Så nu glädjes jag bara åt det. Nu har jag något att se fram emot. Men åt andra sidan ska jag fortsätta packa. Något jag absolut inte ser så mycket fram emot. Det är så jobbigt!!!! Bara att sätta igång med dem krafterna min baby precis gav mig genom suprisen.