010109
Då var jag äntligen där. En ny dag, en ny månad. Men främst ett nytt år. Ett nytt år för mig med nya möjligheter. En ny start, ett nytt liv....
Vart ska jag börja? Det vet jag faktiskt inte. Men om jag går tillbaka till 2006. Året då mitt så kallade " vuxenliv " startades. Jag tog studenten och var nu klar för att möta vuxenvärlden. Ta med mig allt jag lärt mig och ut på arbetsmarknaden. Jag skulle ta ansvar för mig. För andra. Lära mig bli självständig och klara mer och mer själv. Jag fick en helt annan roll i livet. Utan att ens tänka på det eller vara medveten om det. Även om det var för två år sedan så känns dagarna som igår. Jag sitter fortfarande och tänker på dagarna då jag jobbade och slet. För vad? Eller då jag alltid fanns tillgänglig för allt och alla. För vad? Allt fuckade ändå upp sig jämt och ständigt. För vad? Men det blev en del av livet. Ungdomen/vuxenlivet. Det var i den här stunden, faset i livet då jag skulle " konvertera " från en trasig ungdom till en vuxen tjej. Sån är det i vår kultur. Medans andra i min ålder var ute och festade och njöt av livet. Hade jag annat att sätta fokus på. Andra att tänka på !!!
Då var jag äntligen där. En ny dag, en ny månad. Men främst ett nytt år. Ett nytt år för mig med nya möjligheter. En ny start, ett nytt liv....
Vart ska jag börja? Det vet jag faktiskt inte. Men om jag går tillbaka till 2006. Året då mitt så kallade " vuxenliv " startades. Jag tog studenten och var nu klar för att möta vuxenvärlden. Ta med mig allt jag lärt mig och ut på arbetsmarknaden. Jag skulle ta ansvar för mig. För andra. Lära mig bli självständig och klara mer och mer själv. Jag fick en helt annan roll i livet. Utan att ens tänka på det eller vara medveten om det. Även om det var för två år sedan så känns dagarna som igår. Jag sitter fortfarande och tänker på dagarna då jag jobbade och slet. För vad? Eller då jag alltid fanns tillgänglig för allt och alla. För vad? Allt fuckade ändå upp sig jämt och ständigt. För vad? Men det blev en del av livet. Ungdomen/vuxenlivet. Det var i den här stunden, faset i livet då jag skulle " konvertera " från en trasig ungdom till en vuxen tjej. Sån är det i vår kultur. Medans andra i min ålder var ute och festade och njöt av livet. Hade jag annat att sätta fokus på. Andra att tänka på !!!
2007 Shit jag överlevde 06. Vad var det som skedde. Vad höll på att ske egentligen? Vem var jag. Och vad skulle ske med livet mitt. Jag var 20 och kunde köpa på systemet. Var det meningen med allt? Eller njaa kanske inte. Dagarna gick och jag blev starkare som person. Utan att vara medveten om det egentligen. Varje dag var en ny utmaning i sig. Utan att jag tänkte över den. För mig var vardagen som ingenting. Varje dag var detsamma. Veckodagar som helgdagar. Allt började bli likadant. Inget var sig olikt. För jag hade inte tid att tänka på det. Jag hade bara en sak i tankarna. " vad skedde egentligen, och varför har det skett " Jag fastnade i dem tankarna. Utan att tänka framåt Så tänkte jag på allt som skett i mitt tidigare liv. Då pratar jag om min barndom. Tankarna åt upp mig. Dem plågade mig. Såren fanns fortfarande där. Dem hade inte läkts. Och varje dag , varje jävla dag som gick. Så strödde dagarna bara mer salt på såren !!!
2008 Året började som ett helvette. Det var nyår och ingenting hade någon betydelse längre. För mig var nyårsafton precis som vilken annan dag som helst. Den gnistan fanns egentligen inte där. För jag fanns själv inte där. Jag gick runt med ett smile på trynet och världen såg mig som en perfekt tjej. Som hade allt. Jag hade ju världens finaste familj med fina vänner, ett bra jobb. Var självständig och levde på mig själv. Allt var ju så perfekt. Men om man såg djupare i mig, om man nu hade orken dvs. Så kunde man se en trasig själ. Som behövde plåstras om. Som behövde läkas. Som behövde hjälp. Varje dag som gick så brydde jag mig mindre om saker och ting. Jag blev kall. Ett isberg. Ingen och inget kunde knäcka mig. För ingen eller inget hade någon betydelse längre. Allt och alla var detsamma för mig. Eller som jag brukade säga " FUCK IT " Jag gick runt i ett mörker där jag försökte hitta mig själv. Men allt jag såg var svart. Allt gjorde bara så ont. Vilket ledde till ångest. En stor fet jävla ångest över allt och alla. Alla jag funnits där för. Som idag inte brydde sig ett jack shit egentligen. Allt jag gjort. Utan att ens tänka på mig själv, så har jag fan slickat röv utan att vara medveten om det själv. Och när man vaknar och inser allt. Det är då knäcken kommer. Och nu var jag där. Knäckt som in i helvette.
Samma år, i september. Så förändras livet mitt totalt. Det var då jag och face tog den där tequilan tillsammans. Och vi stod och pratade om allt. Hur lika vi egentligen var. Vi hade samma problem, samma mål och samma framtid. Även om vi levde i två helt olika världar i livet, så var saknaden och smärtan detsamma. Och för första gången kände jag att någon såg mig, mig för den jag är. Den jag egentligen är. Det var nu någon såg min smärta och kunde faktiskt känna den. Därför klickade det direkt mellan oss. Även om vi känt varanndra sedan tidigare och pratat in i mellan då och då. Så var det nu det gällade. Tiden bara väntade på rätt tillfälle. Och nu var det rätt. Även om det kan vara svårt för många att förstå varför allt gick så snabbt och spontant. Så kan jag säga att jag är lyckligare en någonsin. Mina sår har plåstrats om. Dem ligger där som ärr. Snart är även dem ärren borta. Jag har ingen som helst ångest över mina val jag tog. Tvärtom. Varje dag som går blir jag säkrare och säkrare på att det jag gjorde var rätt. Och det känns så jävla fucking skönt !!!
2009 Klockan är 23.40. Det är 20 min kvar till tolvslaget. Jag och face sitter i bilen. Han håller ena handen på ratten och kör, och handra handen håller hårt om min. Han håller fokus på vägen men kollar mig samtidigt i ögonen. Han säger till mig att nu börjar snart ett nytt år. En ny start. För oss båda. En helt ny framtid. Där vi ska ligga i fokus. Han och jag. VI . Allt som har varit och funnits. All smärta och alla tårar är äntligen över. Dem finns inte längre. Nu finns det bara lycka och glädje. Om tårarna så måste rinna ska dem rinna pga glädje och lycka. Vi ska hålla varanndra i handen och gå igenom världen tillsammans. För nu är vi ett. Vi är ett team. Och tillsammans ska vi besegra och bekämpa allt. Som en familj. Vårt starkaste vapen är vår kärlek. Och den kan ingen knäcka. Ingen alls...
Idag är det den första dagen på vårt nya liv tillsammans. Aldrig har ett tolvslag eller ett nytt år bettyd så mycket för mig som detta. Jag har aldrig varit nervös eller haft glädje tårar på självaste kvällen. För första gången kändes det som att jag lever. Att jag existerar. Att nu, nu är det dags. Livet börjar nu. Min jävla tid är inne. Äntligen. Det jag har väntat på och strävat efter är nu i min hand. Min framtid ligger i min hand. Och jag kan styra den själv. Jag kan styra mitt eget liv. Och det känns så underbart att äntligen nått det viktigaste målet i livet. Och det är att bygga en grund till allt som ska komma i framtiden. Allt jag har gått igenom, allt jag upplevt. Alla tårar och all smärta har byggt grunden till den jag blivit idag. Där jag hamnat idag. Grunden står äntligen fast och stilla. Nu är jag här.
Så jag tänkte avsluta detta inlägg med att berätta lite om mina nyårslöften. För mig är det viktigast att prioritera mig själv och min man först. För nu är vi ett. Vi ska börja bygga på vårt liv tillsammans. Allt vi ska göra är för oss. Inte för någon annan. Vi ska leva för oss och njuta av varje dag för oss. Inte för någon annan. Vi båda är så trötta på att leva för andra. Det är nu på tiden att vi lever för oss. Så det kommer att ske stora förändringar i livet för oss båda. Vi har lovat varanndra att sätta fokus och hjälpa och stötta varanndra. För nu är vi ett team. Vi har hela framtiden framför oss och vi ska ta den med ett stort jävla fucking smile. Nu kan ingen eller inget stoppa oss. Its us against the world baby...!!!
2008 Året började som ett helvette. Det var nyår och ingenting hade någon betydelse längre. För mig var nyårsafton precis som vilken annan dag som helst. Den gnistan fanns egentligen inte där. För jag fanns själv inte där. Jag gick runt med ett smile på trynet och världen såg mig som en perfekt tjej. Som hade allt. Jag hade ju världens finaste familj med fina vänner, ett bra jobb. Var självständig och levde på mig själv. Allt var ju så perfekt. Men om man såg djupare i mig, om man nu hade orken dvs. Så kunde man se en trasig själ. Som behövde plåstras om. Som behövde läkas. Som behövde hjälp. Varje dag som gick så brydde jag mig mindre om saker och ting. Jag blev kall. Ett isberg. Ingen och inget kunde knäcka mig. För ingen eller inget hade någon betydelse längre. Allt och alla var detsamma för mig. Eller som jag brukade säga " FUCK IT " Jag gick runt i ett mörker där jag försökte hitta mig själv. Men allt jag såg var svart. Allt gjorde bara så ont. Vilket ledde till ångest. En stor fet jävla ångest över allt och alla. Alla jag funnits där för. Som idag inte brydde sig ett jack shit egentligen. Allt jag gjort. Utan att ens tänka på mig själv, så har jag fan slickat röv utan att vara medveten om det själv. Och när man vaknar och inser allt. Det är då knäcken kommer. Och nu var jag där. Knäckt som in i helvette.
Samma år, i september. Så förändras livet mitt totalt. Det var då jag och face tog den där tequilan tillsammans. Och vi stod och pratade om allt. Hur lika vi egentligen var. Vi hade samma problem, samma mål och samma framtid. Även om vi levde i två helt olika världar i livet, så var saknaden och smärtan detsamma. Och för första gången kände jag att någon såg mig, mig för den jag är. Den jag egentligen är. Det var nu någon såg min smärta och kunde faktiskt känna den. Därför klickade det direkt mellan oss. Även om vi känt varanndra sedan tidigare och pratat in i mellan då och då. Så var det nu det gällade. Tiden bara väntade på rätt tillfälle. Och nu var det rätt. Även om det kan vara svårt för många att förstå varför allt gick så snabbt och spontant. Så kan jag säga att jag är lyckligare en någonsin. Mina sår har plåstrats om. Dem ligger där som ärr. Snart är även dem ärren borta. Jag har ingen som helst ångest över mina val jag tog. Tvärtom. Varje dag som går blir jag säkrare och säkrare på att det jag gjorde var rätt. Och det känns så jävla fucking skönt !!!
2009 Klockan är 23.40. Det är 20 min kvar till tolvslaget. Jag och face sitter i bilen. Han håller ena handen på ratten och kör, och handra handen håller hårt om min. Han håller fokus på vägen men kollar mig samtidigt i ögonen. Han säger till mig att nu börjar snart ett nytt år. En ny start. För oss båda. En helt ny framtid. Där vi ska ligga i fokus. Han och jag. VI . Allt som har varit och funnits. All smärta och alla tårar är äntligen över. Dem finns inte längre. Nu finns det bara lycka och glädje. Om tårarna så måste rinna ska dem rinna pga glädje och lycka. Vi ska hålla varanndra i handen och gå igenom världen tillsammans. För nu är vi ett. Vi är ett team. Och tillsammans ska vi besegra och bekämpa allt. Som en familj. Vårt starkaste vapen är vår kärlek. Och den kan ingen knäcka. Ingen alls...
Idag är det den första dagen på vårt nya liv tillsammans. Aldrig har ett tolvslag eller ett nytt år bettyd så mycket för mig som detta. Jag har aldrig varit nervös eller haft glädje tårar på självaste kvällen. För första gången kändes det som att jag lever. Att jag existerar. Att nu, nu är det dags. Livet börjar nu. Min jävla tid är inne. Äntligen. Det jag har väntat på och strävat efter är nu i min hand. Min framtid ligger i min hand. Och jag kan styra den själv. Jag kan styra mitt eget liv. Och det känns så underbart att äntligen nått det viktigaste målet i livet. Och det är att bygga en grund till allt som ska komma i framtiden. Allt jag har gått igenom, allt jag upplevt. Alla tårar och all smärta har byggt grunden till den jag blivit idag. Där jag hamnat idag. Grunden står äntligen fast och stilla. Nu är jag här.
Så jag tänkte avsluta detta inlägg med att berätta lite om mina nyårslöften. För mig är det viktigast att prioritera mig själv och min man först. För nu är vi ett. Vi ska börja bygga på vårt liv tillsammans. Allt vi ska göra är för oss. Inte för någon annan. Vi ska leva för oss och njuta av varje dag för oss. Inte för någon annan. Vi båda är så trötta på att leva för andra. Det är nu på tiden att vi lever för oss. Så det kommer att ske stora förändringar i livet för oss båda. Vi har lovat varanndra att sätta fokus och hjälpa och stötta varanndra. För nu är vi ett team. Vi har hela framtiden framför oss och vi ska ta den med ett stort jävla fucking smile. Nu kan ingen eller inget stoppa oss. Its us against the world baby...!!!
// N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar