tankarna äter upp mig

Jag kan inte sova. Jag är bara för glad eller lycklig. Jag vet inte. Men jag vill inte sova. Jag kan inte sova. Jag vill inte missa en enda sekund. Jag vill bara njuta av känslan att jag lever. Att jag existerar. Jag vill inte förlora något alls. För idag har jag allt. Och precis som min filosof till man sa idag. Man har det så bra att man blir så rädd att förlora det. Det kan ge en negativ effekt för man kämpar bara för att behålla det. Man ska istället njuta av det man har och vara tacksam över det. Och det är iof sant. Men jag har fortfarande inte riktigt fattat. Och jag ältar och tjatar om det om och om igen i bloggen och i verkligheten. Men det är det som går runt i mitt huvud just nu. Varför just jag. Vad har jag gjort för att förtjäna all denna lycka. All denna kärlek och all den glädjen jag upplever varje dag...!!!

Face säger till mig att jag förtjänar det. För jag har gjort så mycket för andra. Nu är det på tiden att någon gör något för lilla mig. Och det är inte jag van till. Jag är inte van vid att stå i centrum där allt handlar om mig. Där någon egentligen ser mig som person. Och inte mitt yttre. Jag minns så klart att jag ofta och får fortfarande komplimanger för mitt yttre. Men det var väldigt sällan jag fick komplimanger för mitt inre. För den personen jag egentligen är. Det blir så lätt att människor utnyttjar en. Jag minns då min telefon ringde eller när någon ville mig något. En tjänst eller vad som helst. Jag sa aldrig nej. Jag fanns alltid tillgänglig för allt och alla. Men när jag behövde hjälp eller behövde något. Så hade ingen tid helt plötsligt. Okej nu var det inte så med alla. Men med många. Jag märker det idag också. Och det kan svida och göra ont faktiskt. Jag kan sitta och tänka på saker jag gjort för andra. Som inte bryr sig ett jack shit om mig egentligen. jag var bara viktig då jag hade något att erbjuda. jag fattar inte varför människor är sådana Otacksamma och själviska.

Men jag har i alla fall världens finaste vid min sida. Som uppskattar mig och säger till mig varje dag att jag är den vackraste människan. Och det betyder mer en att höra du är den sexigaste eller den hetaste bruden jag sett. Sådant har jag hört tillräckligt. Och det har faktiskt skadat mig lite. Jag har aldrig velat vara ett objekt. Jag har bara velat att folk ska se vem jag egentligen är som person. Men det kan bli så fel då världen är så dryg och ytlig idag. Men jag är lycklig över att jag har en man som såg mitt inre. Och hjälpte mig att se mitt eget inre. Han öppnade mina big eyes som redan är stora egentligen hahaha. Men han öppnade dem och fick mig att inse vem jag egentligen är. Och vad jag egentligen är värd. Och jag behövde det där. jag behövde den där lilla pushen. Det där lilla extra för att själv inse " shit jag är ingen dålig människa ". Det är så trist att andra ska trycka ner på andra för att känna sig bättre själv. Men då går man egentligen bara runt i en ond cirkel. Man bör ta tag i den och försöka hitta sig själv istället. Och det har jag nu gjort. Tack vare Face. Därför älskar jag han så otroligt. Och han ligger säkert och snarkar just nu. Så jag ska också bege mig in till sängen. Och försöka få mig lite sömn. Trotts att jag bara vill njuta av lyckan och glädjen just nu. Aaaahhh jag håller på att bli galen av lycka hahahaha och det känns så jävla fucking underbart att det går inte ens att beskriva. Jag skulle kunna sitta här och skriva i timmar. Men fortfarande inte få ut den riktiga äkta känslan. Så jag får säga godnatt på nytt igen då. Ses imorgon.

// N